Judarna är en av de äldsta minoritetsgrupperna i Sverige. Deras historia i landet spänner över flera hundra år och präglas av både diskriminering och framgång. Den här undersöker hur den judiska invandringen till Sverige och Göteborg utvecklades från 1600-talet fram till mitten av 1800-talet, och vilken roll judarna spelade i det svenska samhällets ekonomi och kultur.
Tidig judisk närvaro i Sverige under 1600-talet
De första judarna som bosatte sig i Sverige kom under 1600-talet. För att överhuvudtaget bli accepterade i det svenska samhället var många tvungna att låta döpa sig och anta mer ”kristliga” namn. Detta berodde på att Sverige under denna tid var en utpräglat monoteistisk stat där kyrkolagen från 1686 krävde att religiösa minoriteter – däribland judar – skulle omvändas till kristendomen.
År 1685 utfärdade kungen en förordning som i praktiken utestängde judar som sökte sig till Sverige i hemlighet. Skråväsendet och den allmänna opinionen var negativt inställda till judisk närvaro i landet.
Varför var judarna ändå intressanta för den svenska staten?
Trots motviljan insåg svenska makthavare att judiska köpmän var ekonomiskt värdefulla. Judarna hade lång erfarenhet av handel och var ofta kapitalstarka. De stod sida vid sida med skotska, tyska och holländska köpmän som drivkrafter i den tidiga moderna handelns utveckling.
Staten såg en möjlighet att beskatta judiska förmögenheter på ett sätt som inte gick att göra med vanliga svenska medborgare. Detta skapade ett ekonomiskt incitament att välkomna rika judiska köpmän, särskilt sådana från Spanien och Portugal, som ansågs tillhöra en välbärgad och framgångsrik grupp. Fattiga östeuropeiska judar, som försökte livnära sig som hantverkare eller kringresande handlare, bemöttes däremot med hårdare restriktioner.
Judereglementet 1782 – en milstolpe i judisk bosättningsrätt
Den avgörande förändringen kom under den upplyste kungen Gustav III. År 1775 fick en tysk jude vid namn Aaron Isaak tillstånd att bosätta sig i Stockholm tillsammans med sin familj. Kort därefter bildades en judisk församling i Stockholm och fri religionsutövning tilläts i frihamnen Marstrand.
År 1782 utfärdade Kommerskollegium det så kallade ”judereglementet”, som reglerade judarnas rättigheter i Sverige. Reglementet tillät judisk bosättning i tre städer: Stockholm, Göteborg och Norrköping, med vissa undantag för Marstrand och Karlskrona. För att beviljas näringsbrev som självständig företagare krävdes ett startkapital på minst 2 000 riksdaler specie. Reglementet angav också vilka yrken som var tillåtna.
Judereglementet upphävdes 1838, och i och med det blev alla judar i Sverige svenska medborgare med fulla rättigheter.
Fortsatta restriktioner under 1800-talets första hälft
Trots judereglementets upphävande mötte judarna fortfarande motstånd. I riksdagen försökte vissa grupper driva igenom invandringsstopp för judar, och varje ny invandrare var skyldig att ansöka om personligt tillstånd från regeringen.
Äktenskap mellan judar och icke-judar var förbjudna ända fram till 1863, vilket bidrog till att de judiska församlingarna förblev relativt slutna under lång tid.
Inte förrän 1854 fick judar rätt att bosätta sig fritt var som helst i Sverige. Rösträtten kom senare. Trots dessa hinder strävan de flesta judiska familjer efter snabb anpassning till det svenska samhället. I det offentliga livet uppträdde de som svenskar, medan den judiska identiteten levdes i hemmet.
Judarna i Göteborg – handel, kultur och donation
Göteborg grundades 1621 som en handelsstad med en internationell prägel. Redan från början var stadens hamnar och handelshus hem för människor från många länder och kulturer, vilket skapade en relativt öppen miljö för invandring.
Bland de tidiga judiska familjerna i Göteborg märks namn som Magnus, Schlesinger, Henriques och Warburg. Senare tillkom familjer som von Reis, Delbanco, Francke, Philipson, Mannheimer och Fürstenberg – alla framstående inom stadens ekonomiska och kulturella liv.
Under 1800-talet växte det judiska bidraget till Göteborg markant. Exempel på judiskt grundade verksamheter är Gumperts bokhandel, Turitz Grand Bazar, Holmens bruk och Göteborgs privatbank. Pontus Fürstenberg, vars familj tillhörde den judiska gemenskapen, donerade det Fürstenbergska galleriet till Göteborgs konstmuseum.
E. Magnus var en av donatorerna vid grundandet av Göteborgs högskola, och hans testamente gynnade bland annat Barnsjukhuset i Göteborg och Slöjdföreningens skola.
Judarna och grundandet av svenska storbanker
Judiska affärsmän och kapitalägare spelade en oproportionerligt stor roll i det svenska ekonomiska livet under 1800-talet, sett till deras relativt lilla antal. År 1840 bodde ungefär 911 judar i Sverige, de flesta i Stockholm och Göteborg. Till 1870 hade antalet vuxit till cirka 1 500 personer.
Deras inflytande var störst inom textilindustrin, grosshandeln och som kreditgivare. Judiska finansmän var med och grundade flera av Sveriges ledande bank- och kreditinstitut under 1800-talets mitt, däribland Skandinaviska Enskilda Banken.
Sammanfattning
Den judiska historien i Sverige är en berättelse om gradvis förändring. Från att ha varit utestängda och tvingade till dop under 1600-talet, till att accepteras som handelspartners under 1700-talet, till att slutligen bli fullt erkända svenska medborgare 1838. I Göteborg, med sin öppna och internationella atmosfär, fick judarna tidigt möjlighet att bidra till både handel och kulturliv – ett arv som fortfarande syns i stadens institutioner och samlingar.