Den första handelsexpeditionen som genomfördes av det svenska Ostindiska kompaniet ägde rum år 1732 med skeppet Friedericus Rex Sueciae. Efter mer än hundra år av misslyckade försök att etablera handel med Östasien hade Sverige till slut lyckats starta sitt eget kompani. När fartyget gav sig av på sin första resa var det många som samlades för att ta farväl och följa starten på detta djärva projekt.
Vid den här tiden hade Sverige redan en stark tradition inom sjöfart, både när det gällde skickliga kaptener och avancerat skeppsbyggeri. Men denna resa var något helt annat – den var avgörande för landets ekonomi. Efter det stora nordiska kriget befann sig Sverige i en ekonomisk kris, och expeditionens framgång kunde innebära ett efterlängtat uppsving.
Fartyget var utrustat med tjugo kanoner, eftersom man var medveten om riskerna. Konkurrensen från andra ostindiska kompanier var hård, och hotet från sjörövare var ständigt närvarande. Ombord fanns omkring hundra besättningsmän som stod inför en lång och farofylld resa – en blandning av oro och förväntan lär ha präglat stämningen när de lämnade hamnen.
Hela expeditionen tog ungefär ett och ett halvt år. Efter cirka sex månader nådde man staden Guangzhou, då kallad Kanton, i Kina. Där stannade man under en längre tid för att bedriva handel. Fartyget lastades med eftertraktade varor som te, porslin, siden och kryddor innan hemresan påbörjades.
Resan tillbaka blev mer dramatisk än färden dit. Ett holländskt skepp stoppade expeditionen för kontroll, vilket ledde till tidsförlust och svåra påfrestningar. Flera besättningsmän dog under denna period. Till slut lyckades man dock ersätta delar av besättningen med norska sjömän och fortsätta resan hem.
Trots motgångarna blev expeditionen en stor framgång. När varorna såldes på auktion inbringade de hela 900 000 riksdaler – ett resultat som snabbt bekräftade värdet av Sveriges satsning på handeln med Ostindien.