Sverige kommer med

Det svenska Ostindiska kompaniet grundades år 1731, över ett århundrade efter att de stora brittiska och holländska bildats, för att etablera handelsrutter med olika länder i Asien som hade attraktiva varor som silver och porslin. Vid det här laget hade orientalismen redan spridits som en feber runt om i landet och det var högsta mode att klä sig, dekorera sitt hem och att äta som man gjorde långt borta i öst. Detta märktes inte minst bland aristokratin och kungligheterna då man gärna klädde sig i exotiskt silke från Kina och Indien, drack te och åt kryddstarka rätter. Man anordnade asiatiska musikevenemang, maskerader och fester och i princip allt som hade med österlandet att göra var trendigt.

Efter krig och flera misslyckade försök att etablera bra havsrutter till Asien under 1600- och början av 1700-talet låg den svenska ekonomin illa till, och man bestämde sig för att göra en storsatsning i ett desperat försök att fylla på statskassan. Med hjälp av handelsavtal och investeringar från ett flertal länder sattes så mekanismen igång och fram till kompaniets sista dag år 1813 utförde man 131 olika resor med 37 skepp, varav åtta kom att förlisa.

Precis som sin holländska föregångare så kunde privata personer investera i det svenska Ostindiska kompaniet och efter att den första expeditionen återvänt med stor profit var det många som var intresserade, framförallt köpmän som ville föra varorna vidare från hamnarna till resten av landet. Kompaniets främsta hamn var Göteborg men så småningom blev högkvarteren flyttade till Stockholm eftersom det fanns starkare investerare och medlemmar där.

En av de mest vinstgivande faktorerna för det Ostindiska kompaniet kom lite oväntat år 1780 då det amerikanska frihetskriget brutit ut mot Storbritannien, vilket fått bland annat Frankrike och Holland att engagera sig. Detta ledde till blockader i Kina, vilket i sin tur ledde till att det neutrala Sverige plötsligt blev den enda handlaren av te i Europa.